Här kommer sanningen.
Rikard jobbar. Kommer hem, hjälper till, pratar, umgås och är snäll.
Jag är hemma med Billy och får planera mina dagar ungefär hur jag vill. När jag ska börja jobba igen har jag ett bra jobb att komma tillbaka till.
Vi har sålt lägenheten och är nöjd med vad vi fick för den. Vi har köpt huset vi ville ha och flyttar snart dit. Allt fint. Allt är toppen till och med!
Eller?
Jag älskar Billy, jag älskar Rikard. Allt borde kännas bra just nu. Men att vara föräldraledig börjar tära på hela mig. Jag känner mig ensam och ostimulerad. Jag känner mig borttappad.
Jag tar mig inte iväg någonstans alls på dagarna fast jag vet att jag borde. Det känns bara övermäktigt att ta sig iväg när jag inte har någon bil. Och på något sätt så är det nästan förbjudet att må dåligt när man är hemma med sitt barn. Man ska vara glad och tacksam hela jävla tiden. Men vet ni? Jag längtar efter att börja jobba igen, för hur mycket jag än tycker om att vara med min son, så känns det som jag sitter i husarrest just nu.
Varje dag tänker jag på hur mycket värre allt kunde vara, men det hjälper inte. Jag vet att jag har det så bra, men jag kan inte uppskatta det.
Tråkigt att du känner så. Själv älskar jag att vara hemma och ser framemot de över 9 månader jag har kvar. Försök komma ut på babysång, öppna förskola med mer. Det borde ju finnas där i Bosvedjan, det kan ju bli lite mer problem när ni flyttar ut i skogen. Där kan det ju tyvärr bli mer av en husarrest då du förmodligen inte kommer kunna ta dig iväg alls, blir lite svårt att gå dit du måste kanske... Hoppas du mår bättre snart och kan njuta och uppskatta det du har. Du kanske kan börja jobba några dagar i veckan och Rikard kan vara hemma nån dag? Nåt att fundera på iaf.
Kram
Jag uppskattar att få vara hemma med Billy. Men jag känner mig så ensam och ostimulerad! Det kommer nog bli bättre i huset. Dels för att jag vill bo i hus och inte lägenhet. Där kan jag ha projekt utan att det blir stökigt i hela hemmet. Dessutom kommer vi ha två bilar då. Så även om jag bor längre bort från allt, så kommer det kännas mer tillgängligt för mig. =)
Rikard ska vara hemma februari och mars. Så jag jobbar alltså. Han längtar efter att vara hemma med Billy och jag längtar efter vuxet sällskap, så det blir perfekt!
Jag tror att Många känner som du men vägrar låta andra veta av anledningen som du nämnde i inlägget, man ska vara tacksam och glad som mammaledig.
Tror att det är sunt att faktiskt känna så, och dessutom säga det, ännu sundare!
