Marika

Dagarna går och snart är det 8 veckor sedan förlossningen.

Första två veckorna var vi som i en bubbla. Först i det minimala rummet på sjukhuset, sedan härhemma. Och sedan började våran kringflackande sommar...
Först flyttade vi in två veckor i Rikards föräldrars hus. Efter det var vi och hälsade på mina föräldrar i några nätter, direkt därifrån till Anna-Karin och Peters stuga i Holm ett antal nätter. Därifrån direkt tillbaka till stöde för att vara hundvakt åt mamma och pappas hund när dom var iväg på en kortsemester i Karlstad. Därifrån hem till lägenheten en natt för att åter packa bilen full och åka till Rikards föräldrars hus en andra sväng medan dom var på motorcykelsemester.

Dagarna som ambulerande familj är nu över och bilen ser inte längre ut att ägas av nomader. (Fast kvar på schemat är kattvakt i strömås och hundvakt i lotjärn.) Vi tackar för varenda dag vi slipper vakna upp i detta betonggetto. (Så hemskt är det egentligen inte.) På vintern är det inte fel att ha lägenhet, men sommaren vill man helst spendera barfota på en gräsmatta med närhet till vatten och övrig natur.

På begäran av Therése kör jag en update här och berättar lite om hur förlossningen gick.

Allt började på morgonen den 3 juni när jag vaknade och hade något som närmast kan förklaras som mensvärk. Förstod att något var på G och jag och Rikard tog därför en väldigt rask promenad som vi tänkte skulle få igång allting. Dagen gick och vi laddade med mat och började packa BB-väskan lite smått.

Klockan 17.00: Ringde in till BB för att berätta att jag börjat fåt värkar. Hon gav mig lite råd som att vila och ladda inför förlossningen. Så vi försökte vila lite, packa lite i BB-väskan och satt oss för att se en film.

00.40 var det bara 2,5 minuter mellan värkarna, men jag tyckte dom kändes alldeles för futtiga för att det skulle vara på gång än. Ringde in igen och hon tyckte att vi skulle komma in och kolla iaf eftersom vi bodde så nära.

Klockan 01.00 Barnmorskan tog emot oss och kollade mina värkar som mycket riktigt var täta, men inte intensiva nog. Hon tyckte vi kunde ta in på vårdhotellet tills det kommit igång riktigt. Fick en citadon så jag skulle kunna vila, men det var svårt ändå. Somnade till ungefär en minut mellan varje värk.

05.30 Ringde från hotellet till förlossningen och sa att jag ville komma in nu. Värkarna började bli riktigt intensiva.

06.00 blir jag inskriven på frlossningen av en fantastisk barnmorska. Huvudet är fixerat, värkarna täta, men "bara" öppen 3 cm. Jag sätter mig i badkaret och börjar med lustgasen. Eftersom det är ett sittbadkar, så tar det ett tag innan det blir någon nivå att prata om. Speciellt lång tid känns det som när man dessutom har ont. Jag och Rikard börjar greja med inställningar på karet för att jag ska få det så bekvämt som möjligt, vi trycker på en knapp, som får det att låta som att hela karet ska börja koka. Tydligen är det akuttömning och vattnet är borta på någon sekund. Bara att börja om igen... Har inte ro att sitta så länge, men det finns ju inte heller så mycket bättre att göra. Lägger mig i sängen efter ett tag. Släpper inte lustgasen.

Här tappar jag min tidsuppfattning och måste läsa i förlossningsjournalen för att komma ihåg. Kan vara värkarna som gör det, men mest troligt är det all lustgas...

"07:25 Marika är åter från badet. Har mkt täta kontraktioner men kämpar på jättebra och har fint stöd från Rikard"

Någonstans här säger min barnmorska att hon tror det är en bra idé med ryggmärgsbedövning. Vill inte först, men efter bara någon sekund när nästa värk kommer bestämmer jag mig för att ta den.

"07:50 Kallar på narkosen inför EDA

08:00 Vattenavgång."

Är så uppe i smärtan. Märker att vattnet går, men uppfattar inte om det var väldigt mycket eller bara lite... Har föreställt mig flera månader hur det ska forsa ur mig.

"08:10 Narkosen meddelar att han tyvärr dröjer. Höjer lustgasen till 60/40"

Jag släpper inte lustgasen en sekund och allt blir snurrigt, allt gör jävligt ont. Rikard har berättat att jag drog lustgas tills jag i stort sett tuppade av och tappade munstycket. Jag hatade verkligen känslan av att bli hög, men det munstycket kändes som min livliva mitt i allt och jag tänkte inte släppa för allt i världen.

"08:25 Sufenta-Eda lägges, 5ml/h".

Ryggmärgsbedövningen som jag varit så nervöd inför... Den kändes ingenting. Den hann tyvärr inte ta bort så mycket smärta heller, eftersom det inte var lång tid kvar av förlossningen! Narkosläkaren säger tydligen någonting om att jag förmodligen inte hör vad dom säger eftersom jag andas i mig så mycket lustgas. Han hade rätt, det är Rikard som fått återberätta en bit här eftersom jag är lite borta...

"08:50 Krystvärkar. Krystar aktivt i knästående. Krystar i världsklass! Fina fosterljud under hela krystskedet. Aktivt perinealskydd hålls med varm handduk.

09:11 Kön: Fin pojke föds! Skriker på en gång och läggs vid mors bröst".

Ja! Så var det klart. Underliga och underbara minuter följer. Där ligger vi, mamma, pappa, son. All smärta som varit så intensiv, helt borta! Jag som bävat i månader för gegg och klägg i samband med förlossningen, jag längtar efter en dusch, men struntar i att vår pojke är insmetad i diverse konstiga saker. Och hur var det med nyfödda? Dom kunde ju inte vara söta? Och helt plötsligt så låg beviset på motsatsen i min famn. Märkliga värld.

Han äter, bajsar och sover. Ungefär så, dygnet runt. Vi kan inte se oss mätt på honom. Att ta med honom i bilen är en liten skräck i sig, aldrig förr har det funnits så mycket idioter ute i trafiken. Kommer jag ens våga gå ut med barnvagnen? Nä, säkrast är nog att vi fortsätter leva i den lilla lyckobubbla som bildats runt oss.

Jag trodde aldrig att det skulle kännas så här.



Samtidigt som allt fint händer runt oss, får jag veta att en vän, som skulle ha sin pojke dagarna efter mig, åkte in på förlossningen och miste sin son. Ännu ett bevis på hur orättvist livet kan vara. Det var en fin liten kille hon fick och det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på vad hon förlorat.

Det här är Billy!
Han är en frisk och kry liten pojke på 2462 gram, så vi har fått vara på prematuren i några dagar.
Lyckoruset är totalt. Han är min största kärlek.

Hela Lördagen spenderades hos mina föräldrar i Lotjärn. Det visade sig bli en aktiv och rolig dag!

När vi kom dit berättade pappa att han hyrt ut Rikard som cowboy. Eller i alla fall kofösare till fots.



Kofösare mutas med öl, medans korna går bättre på stöde bröd.





Det var inte så dramatiskt och korna kom fram till en grön och fin hage.



Vi tog en promenad till Lotjärn för att kolla bryggan som hamnat lite på sniskan efter vintern.



Även vuxna kan ha barnasinnet kvar. Pappa och Rikard lekte med rep, kastade yxa och klättrade i träd. Jag och mamma var med på blåsrör och utklassade karlarna.













På mamma och pappas gård står en björk och i den björken har det börjat växa en (vad jag tror är) rönn. Mycket, mycket märkligt.

PERSONLIGT
vad heter du: Marika
vart bor du: Sundsvall
hur lång är du: 168
ögonfärg: Blå/Grå
hårfärg: Just nu brunt med slingor

SENASTE PERSON SOM
du sov i samma säng som: Min cowboy.
du pratade med: Samma där.
du gick på bio med: Samma igen.
du gick på stan med: Kia.
som såg dig gråta: Cowboy.
skällde på dig: Någon kund förmodligen.

låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Tyvärr oftast väldigt dåliga låtar. Sist var det "15 minuter från Eslöv"...
vill du gifta dig: Har aldrig drömt om bröllop, men nu när jag ska ha barn, känns det jättekonstigt om inte hela familjen har samma efternamn.
kör du bil: Japp.
har du ett jobb: Jo.
gillar du att ha folk omkring dig: Ja, precis lika mycket som jag kan uppskatta att vara ensam.
är du ett hälsofreak: Nej, jag ligger nog på en lagomt hälsosam nivå.
Sista alkoholdrycken: Jag gissar på rött vin, men eftersom det var sådär 29 veckor sedan så vet jag inte.
Sista bilfärd: I lördags.
Sista filmen du såg: "The ugly truth" igår
Sista ringda telefonsamtal: Till mitt jobb för att meddela att jag fortfarande är sjuk.
Sista bubbelbadet: I Egypten.
Sista måltiden: Resterna av en pizza för 1 timme sedan.