Marika

Jag vaknar varje dag med klädångest. Ingenting sitter längre fint eller skönt. Jag vill kunna vara ute och promenera i snabb takt. Men regnet öser ner och min kropp orkar ändå inte. Jag vill kunna ligga ner på mage. Men jag har en stor kula ivägen. Jag saknar farmor och vill kunna ringa till henne. Men i himlen finns inga telefoner.

Det känns som en rätt kass dag idag. Jag försöker stå ut med en trött kropp och tråkiga tankar, med tanken på att det snart är sommar på riktigt och vi snart har en goknöl i famnen som vi ska namnge.