Automatiskt trött av små barn?

Jag trodde det var oundvikligt med trötta ögon och tidiga mornar när man fick barn. Och jag antar att allt kan ändra sig, men som det ser ut nu så går vi och lägger oss mellan 01 och 02, sedan sover vi till 11-tiden. Idag försöker jag rätta till min egen sömncykel lite, genom att kliva upp 8,30 och förhoppningsvis lägga mig tidigare.

Det innebär att jag är ensam vaken nu. Billy ligger på min plats nu och ser ut som en lustig liten minimänniska bredvid Rikard. Allt fungerar verkligen bra för oss med föräldraskapet. Billy är alltid snäll och jag och Rikard kommer oftast överens, men ensamtid är det inte mycket med, så jag hoppas att det fortsätter så här. Jag kliver upp någon timme innan grabbarna.

Lovade mig själv att det inte skulle bli någon "mamma/bebis blogg". Men det är svårt att skriva om så mycket annat när man är föräldraledig. Just nu händer inte så mycket annat i mitt liv än det jag gör med Billy och Rikard. Någon utflykt då och då. Någon middag med övrigt familj... Men just idag, kan jag informera er om, just idag tar vi på oss våra finaste kläder och beger oss till ett möte med banken. Jag vill köpa hus.

vagabond.

Dagarna går och snart är det 8 veckor sedan förlossningen.

Första två veckorna var vi som i en bubbla. Först i det minimala rummet på sjukhuset, sedan härhemma. Och sedan började våran kringflackande sommar...
Först flyttade vi in två veckor i Rikards föräldrars hus. Efter det var vi och hälsade på mina föräldrar i några nätter, direkt därifrån till Anna-Karin och Peters stuga i Holm ett antal nätter. Därifrån direkt tillbaka till stöde för att vara hundvakt åt mamma och pappas hund när dom var iväg på en kortsemester i Karlstad. Därifrån hem till lägenheten en natt för att åter packa bilen full och åka till Rikards föräldrars hus en andra sväng medan dom var på motorcykelsemester.

Dagarna som ambulerande familj är nu över och bilen ser inte längre ut att ägas av nomader. (Fast kvar på schemat är kattvakt i strömås och hundvakt i lotjärn.) Vi tackar för varenda dag vi slipper vakna upp i detta betonggetto. (Så hemskt är det egentligen inte.) På vintern är det inte fel att ha lägenhet, men sommaren vill man helst spendera barfota på en gräsmatta med närhet till vatten och övrig natur.


förlossningen.

På begäran av Therése kör jag en update här och berättar lite om hur förlossningen gick.

Allt började på morgonen den 3 juni när jag vaknade och hade något som närmast kan förklaras som mensvärk. Förstod att något var på G och jag och Rikard tog därför en väldigt rask promenad som vi tänkte skulle få igång allting. Dagen gick och vi laddade med mat och började packa BB-väskan lite smått.

Klockan 17.00: Ringde in till BB för att berätta att jag börjat fåt värkar. Hon gav mig lite råd som att vila och ladda inför förlossningen. Så vi försökte vila lite, packa lite i BB-väskan och satt oss för att se en film.

00.40 var det bara 2,5 minuter mellan värkarna, men jag tyckte dom kändes alldeles för futtiga för att det skulle vara på gång än. Ringde in igen och hon tyckte att vi skulle komma in och kolla iaf eftersom vi bodde så nära.

Klockan 01.00 Barnmorskan tog emot oss och kollade mina värkar som mycket riktigt var täta, men inte intensiva nog. Hon tyckte vi kunde ta in på vårdhotellet tills det kommit igång riktigt. Fick en citadon så jag skulle kunna vila, men det var svårt ändå. Somnade till ungefär en minut mellan varje värk.

05.30 Ringde från hotellet till förlossningen och sa att jag ville komma in nu. Värkarna började bli riktigt intensiva.

06.00 blir jag inskriven på frlossningen av en fantastisk barnmorska. Huvudet är fixerat, värkarna täta, men "bara" öppen 3 cm. Jag sätter mig i badkaret och börjar med lustgasen. Eftersom det är ett sittbadkar, så tar det ett tag innan det blir någon nivå att prata om. Speciellt lång tid känns det som när man dessutom har ont. Jag och Rikard börjar greja med inställningar på karet för att jag ska få det så bekvämt som möjligt, vi trycker på en knapp, som får det att låta som att hela karet ska börja koka. Tydligen är det akuttömning och vattnet är borta på någon sekund. Bara att börja om igen... Har inte ro att sitta så länge, men det finns ju inte heller så mycket bättre att göra. Lägger mig i sängen efter ett tag. Släpper inte lustgasen.

Här tappar jag min tidsuppfattning och måste läsa i förlossningsjournalen för att komma ihåg. Kan vara värkarna som gör det, men mest troligt är det all lustgas...

"07:25 Marika är åter från badet. Har mkt täta kontraktioner men kämpar på jättebra och har fint stöd från Rikard"

Någonstans här säger min barnmorska att hon tror det är en bra idé med ryggmärgsbedövning. Vill inte först, men efter bara någon sekund när nästa värk kommer bestämmer jag mig för att ta den.

"07:50 Kallar på narkosen inför EDA

08:00 Vattenavgång."

Är så uppe i smärtan. Märker att vattnet går, men uppfattar inte om det var väldigt mycket eller bara lite... Har föreställt mig flera månader hur det ska forsa ur mig.

"08:10 Narkosen meddelar att han tyvärr dröjer. Höjer lustgasen till 60/40"

Jag släpper inte lustgasen en sekund och allt blir snurrigt, allt gör jävligt ont. Rikard har berättat att jag drog lustgas tills jag i stort sett tuppade av och tappade munstycket. Jag hatade verkligen känslan av att bli hög, men det munstycket kändes som min livliva mitt i allt och jag tänkte inte släppa för allt i världen.

"08:25 Sufenta-Eda lägges, 5ml/h".

Ryggmärgsbedövningen som jag varit så nervöd inför... Den kändes ingenting. Den hann tyvärr inte ta bort så mycket smärta heller, eftersom det inte var lång tid kvar av förlossningen! Narkosläkaren säger tydligen någonting om att jag förmodligen inte hör vad dom säger eftersom jag andas i mig så mycket lustgas. Han hade rätt, det är Rikard som fått återberätta en bit här eftersom jag är lite borta...

"08:50 Krystvärkar. Krystar aktivt i knästående. Krystar i världsklass! Fina fosterljud under hela krystskedet. Aktivt perinealskydd hålls med varm handduk.

09:11 Kön: Fin pojke föds! Skriker på en gång och läggs vid mors bröst".

Ja! Så var det klart. Underliga och underbara minuter följer. Där ligger vi, mamma, pappa, son. All smärta som varit så intensiv, helt borta! Jag som bävat i månader för gegg och klägg i samband med förlossningen, jag längtar efter en dusch, men struntar i att vår pojke är insmetad i diverse konstiga saker. Och hur var det med nyfödda? Dom kunde ju inte vara söta? Och helt plötsligt så låg beviset på motsatsen i min famn. Märkliga värld.


marika och Rikard flyttar in.

Rikards föräldrar är på semester i 2 veckor och vi har intagit deras hus. Här lever vi gott!

Ikväll blir det midsommarfirande med fina vänner pch god mat.

GLAD MIDSOMMAR!

kärlek.

Han äter, bajsar och sover. Ungefär så, dygnet runt. Vi kan inte se oss mätt på honom. Att ta med honom i bilen är en liten skräck i sig, aldrig förr har det funnits så mycket idioter ute i trafiken. Kommer jag ens våga gå ut med barnvagnen? Nä, säkrast är nog att vi fortsätter leva i den lilla lyckobubbla som bildats runt oss.

Jag trodde aldrig att det skulle kännas så här.



Samtidigt som allt fint händer runt oss, får jag veta att en vän, som skulle ha sin pojke dagarna efter mig, åkte in på förlossningen och miste sin son. Ännu ett bevis på hur orättvist livet kan vara. Det var en fin liten kille hon fick och det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på vad hon förlorat.


den finaste.



Det här är Billy!
Han är en frisk och kry liten pojke på 2462 gram, så vi har fått vara på prematuren i några dagar.
Lyckoruset är totalt. Han är min största kärlek.


en lite sämre dag.

Jag vaknar varje dag med klädångest. Ingenting sitter längre fint eller skönt. Jag vill kunna vara ute och promenera i snabb takt. Men regnet öser ner och min kropp orkar ändå inte. Jag vill kunna ligga ner på mage. Men jag har en stor kula ivägen. Jag saknar farmor och vill kunna ringa till henne. Men i himlen finns inga telefoner.

Det känns som en rätt kass dag idag. Jag försöker stå ut med en trött kropp och tråkiga tankar, med tanken på att det snart är sommar på riktigt och vi snart har en goknöl i famnen som vi ska namnge.

åh.

Har sett den förut, men det är så fint så mina ögon tåras varenda gång.

http://www.youtube.com/watch?v=aOLqVshIM4w&feature=related

en lördag på landet.

Hela Lördagen spenderades hos mina föräldrar i Lotjärn. Det visade sig bli en aktiv och rolig dag!

När vi kom dit berättade pappa att han hyrt ut Rikard som cowboy. Eller i alla fall kofösare till fots.



Kofösare mutas med öl, medans korna går bättre på stöde bröd.





Det var inte så dramatiskt och korna kom fram till en grön och fin hage.



Vi tog en promenad till Lotjärn för att kolla bryggan som hamnat lite på sniskan efter vintern.



Även vuxna kan ha barnasinnet kvar. Pappa och Rikard lekte med rep, kastade yxa och klättrade i träd. Jag och mamma var med på blåsrör och utklassade karlarna.













På mamma och pappas gård står en björk och i den björken har det börjat växa en (vad jag tror är) rönn. Mycket, mycket märkligt.


jag är en dålig dagdrivare.

Vaknar till ännu en dag utan något att göra, då jag får ett sms av cowboys syster som kommer hit och lunchar med mig. THANK YOU LORD!
Jag är inte bra på det här med att dagdriva. Min plånbok en denna månad lite väl tunn för en massa fikande på stan. Men jag tror att jag ska ta och baka någon dag, så jag kan bjuda hem vän efter vän ur telefonboken. Ja, det ska jag!

slutat jobba.

Var på MVC imorse på koll. Allt var fint som vanligt. Kroppen och bebisen förbereder sig för förlossningen och min barnmorska gav mig rådet att sluta jobba och ta det lugnt. Det är precis vad min kropp säger mig också, men ibland är det skönt att få saker bekräftat av någon annan än sig själv. Så nu har jag pratat med min kassaledare och kommit överrens om att jag inte ska jobba något mer nu. Det var skönt eftersom min rygg gör rätt så ont nuförtiden

Och nu inser jag plötsligt att jag inte kommer gå på jobbet på evigheter! Mitt jobb och mina arbetskamrater är de bästa, men just nu känner jag bara: HERREGUD VAD SKÖNT! Snart är det sommar och sol, jag, cowboy och bebis ska vara tillsammans i många fina veckor och bli en familj.

Hade inte tänkt att varje inlägg skulle handla om min graviditet, men just nu är det lite svårt att skriva om annat då mitt liv de här sista veckorna inte kretsar om så mycket annat faktiskt.

Men förhoppningsvis blir det en fika med Rikards syster Sofia snart. Och loppisdag med kusin. Även en tur till stöde tänkte jag hinna med.

Nu blir det ett avsnitt Lost och efter det tar jag och avverkar ett desperate housewives, toppar det hela med lite glass.

nude.

Vaknade imorse och kände att min kropp helt enkelt inte orkar jobba idag, min mage är inte gigantisk och jag har haft en väldigt lättsam graviditet, men det känns i kroppen ändå så här i vecka 37...







stenad i stockholm.

Att sitta i solen flera timmar med en bok är nog en av de bästa sakerna jag vet. Att det är en balkong till en lägenhet och inte en strand under en palm är ett litet minus. Men det gick fint att njuta ändå!

Ikväll måste jag komma på något att fördriva tiden med, då min cowboy ska ha pokerkväll med grabbarna. Inte så att jag blir utslängd, men jag tror dom har roligare utan mig. Och om jag ska sitta i ett rum fyllt med testosteron, drar jag hellre på mig bootsen och drar ner på railway saloon och lyssnar på Perssons pack.

förlossningen nästa?

Var på MVC idag och precis som vi trott, så är det stor risk/chans att bebisen kommer ut tidigare än 13 juni som är utsatta BF-datumet. Min barnmorska sa till och med att han var beredd att slå vad om ett glasspaket och en trisslott att vi bara hinner ses en gång till innan jag varit på förlossning. Jag har haft tur som haft en sån perfekt graviditet med hittills bara 5,5 kg viktuppgång och alltid fina provsvar, men hur som helst så längtar jag efter att få sova på mage, så jag tackar och tar emot om bebisen känner sig färdig innan 13 juni... Och jag börjar även bli otroligt nyfiken på vad som bott i min mage de senaste månaderna!

Övrigt kan jag berätta att jag äntligen köpt min efterlängtade systemkamera. En Nikon D5000 och två olika objektiv. Det kommer snart komma en massa bilder här på bloggen så klart. Lite att lära sig först bara...


graviditetshysteri.

Jag är gravid i vecka 30 nu och inser att jag inte köpt en enda grej till bebisen. Jag har köpt några mammakläder, det är allt. Sen har vi i och för sig ärvt och fått låna saker av släkt och vänner.
Brukar inte vara ute på gravidforum och läsa, men idag har jag gjort det och inser hur hysterin råder för många.
Inför förlossningen oroar jag mig inte speciellt mycket, det kommer ju lösa sig. Och jag kommer ju vara i vana händer. Smärta räknar jag med. Jag är till och med beredd att ha så ont, så jag kanske misstänker att döden är nära, men jag är ändå inte orolig. Kvinnor har klarat av detta i alla tider utan alla moderna hjälpmedel vi nu har att tillgå. 

Men jag inser att jag snart måste börja med någon slags inköpslista inför förlossningen. En del saker måste man helt enkelt ha.

En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.

Min farmor var den finaste personen jag lärt känna. Imorse gick hon bort, bara 65 år. Igår fick jag sitta på hennes säng, hålla hennes hand och krama hennes kind en sista gång. Hon frågade mig om hon skulle dö och jag visste inte vad jag skulle svara. Hon viskade att hon inte ville dö, men hon ville inte heller leva. När jag såg henne, stålfarmor, ligga liten och sliten och med stora smärtor, så förstår jag precis vad hon menade. Just nu gör det så otroligt ont när jag tänker på hur mycket hon ville hinna träffa mitt barn, sitt första barnbarnsbarn innan cancern åt upp hennes kropp. Det är bara 2,5 månad kvar och det gör så ont i mig att dom aldrig får träffas...


Vila i frid farmor.




En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och skogarna,
det multnade lövet.
Så som myllan minns och så som bergen minns vindarna.
Din frid ska vara oändlig så som havet.

Pär Lagerkvist

mustasch klär en karl.

Min cowboy har på eget initiativ odlat mustasch. Den blir jättefin och den klär honom verkligen. Han tror att det har något att göra med att han snart ska bli pappa. Jag vet bara att om man kan ha mustasch och passar i det, så ska man i alla fall testa på det. Det kan vara väldigt tjusigt.

Idag är jag ledig idag och sitter just nu och planerar och funderar över the big event på lördag. Eller middagen med stort M i alla fall eftersom våra föräldrar ska få träffa varandra för första gången. Jag kommer nog vara lite nervös. Kommer dom vara det?

En snabb lista.

PERSONLIGT
vad heter du: Marika
vart bor du: Sundsvall
hur lång är du: 168
ögonfärg: Blå/Grå
hårfärg: Just nu brunt med slingor

SENASTE PERSON SOM
du sov i samma säng som: Min cowboy.
du pratade med: Samma där.
du gick på bio med: Samma igen.
du gick på stan med: Kia.
som såg dig gråta: Cowboy.
skällde på dig: Någon kund förmodligen.

låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Tyvärr oftast väldigt dåliga låtar. Sist var det "15 minuter från Eslöv"...
vill du gifta dig: Har aldrig drömt om bröllop, men nu när jag ska ha barn, känns det jättekonstigt om inte hela familjen har samma efternamn.
kör du bil: Japp.
har du ett jobb: Jo.
gillar du att ha folk omkring dig: Ja, precis lika mycket som jag kan uppskatta att vara ensam.
är du ett hälsofreak: Nej, jag ligger nog på en lagomt hälsosam nivå.
Sista alkoholdrycken: Jag gissar på rött vin, men eftersom det var sådär 29 veckor sedan så vet jag inte.
Sista bilfärd: I lördags.
Sista filmen du såg: "The ugly truth" igår
Sista ringda telefonsamtal: Till mitt jobb för att meddela att jag fortfarande är sjuk.
Sista bubbelbadet: I Egypten.
Sista måltiden: Resterna av en pizza för 1 timme sedan.


2 år

Så mycket som kan förändras på 2 år.

För 2 år sedan flyttade jag ifrån någon och bodde för första gången i mitt liv helt ensam. Det blev iofs inte långvarigt, men jag trivdes väldigt bra. 
För drygt 1 år sedan bar det iväg till Matfors och hus. Tre katter och en hund och det var en fin tid där med. Var även iväg en sväng till Norge och jobbade. Sen flyttade jag återigen ensam till en lägenhet. Det var sommar och som jag minns det nu, var det sol varenda dag. Vi satt på filtar i gräset och skrattade och njöt, livet var roligt och snart hade jag träffat en pojke.

På hösten 2009 plussade jag ett G-test. Eller 4 st för att vara på den säkra sidan... Jag och min cowboy bestämde oss för att abort inte var ett alternativ, så nu sitter jag här, gravid i vecka 29 och boendes på adress nummer 15.


Livet blir inte alltid som man tänkt sig och det behöver ju inte vara en dålig sak!

Nyare inlägg
RSS 2.0